<3
Lite mer än två veckor har gått och jag är fortfarande som ett barn på julafton! Kallas det kärlek? Jag tror det. Jag är kär. I världens finaste! Och med tanke på mitt inlägg för ett tag sen känns det väldigt bra! Jag och Anna hade ett snack för 4-5 veckor sen med henneS mamma där vi kom in på killar. Vi sa att vårt enda krav nu för tiden var att dom skulle dyka upp! Ett litet internt skämt bara.. Men det bästa är att vi nu har varsin kille som dykt upp!! Och inte bara en gång utan många gånger :p Anna är inte längre singel och jag tror inte jag heller är det så länge till.
Jag har vart ute nu men ligger inte hemma och uppdaterar utan befinner mig på annan mark! Han jobbar men kommer snart hem och då kryper han ner bredvid :) gillar egentligen inte att uppdatera om det för det är väl då det skiter sig? Håller gärna sånt här hemligt men nu känns det såpass bra att jag kan börja berätta för världen att jag hittat någon som jag tror på! Snart tre veckor har gått och han är fordrande kvar trots att jag vart ärlig och berättat min "hemlighet"! Jag har trott innan att jag vart konstig men han förstår mig och vem jag är vilket känns väldigt bra!
Nog babblat, nu ska jag spela en omgång yatzy och vänta på att han kommer hem :) jag är glad! Och sa jag att jag var kär? Ja! Det är jag. Han är så fin! Snäll. Fin. Bra. Fin. Rolig. Snygg. Underbar. Allt.
MEN än är inte min mur nere.....
